Vad gör de på nätet? Vad önskar de att vuxna kunde förstå bättre? Hur är det att vara ung på nätet? Det är några av sakerna som vi djupdyker i i den här artikeln!

”För en fyrtioåring idag är den fysiska världen den riktiga världen, den digitala världen är mest en irritation som ligger och vibrerar i fickan. För en tjugoåring är det precis tvärtom, den digitala världen är den riktiga världen.” – Alexander Bard, artist och debattör

Den sociala generationen finns överallt.

Nästan. I åldrarna 12–15 år ser siffrorna ut så här: 99 procent använder YouTube, 95 procent använder Snapchat, 88 procent använder Instagram och 65 procent använder Facebook. Vi kan konstatera att YouTube kommer på första plats som väntat och att Facebook inte helt oväntat hamnar längst ned på topplistan när det kommer till sociala medier. En spännande siffra är att 97 procent av alla flickor på högstadiet använder Snapchat. Det handlar om hundratusentals användare från samma land och i samma åldersgrupp på en enda plattform. Statistiken visar också att 93 procent av personerna i åldrarna 12–15 år använder e-post. Dock är det dagliga användandet lågt.

Den sociala generationen tycker inte att internet är viktigt.

‍Barn och ungdomar som fötts in i informationssamhället vet knappt vad internet är. Det finns ju bara där, svävandes i luften. Enligt Svenskarna och Internet 2018 upplever 00-talisterna inte internet som särskilt viktigt. Det må låta motsägelsefullt, men jag tror att det är ännu ett tydligt tecken på hur generationen ser internet som en självklarhet. 00-talisternas svar på frågan ”Hur viktigt är internet för dig privat i vardagslivet?” hamnar faktiskt inte alls långt ifrån de låga nivåer som 50- och 60-talisterna uppger, trots att 100 procent av de tillfrågade barnen och ungdomarna använder internet konstant och mer än någon annan generation.

Den sociala generationen konsumerar media som aldrig förr.‍

Den vanligaste aktiviteten bland unga är att titta på tv och video. Den mest populära plattformen bland ungdomar är förstås YouTube, men även streamingtjänster för filmer och serier som Netflix, Viaplay och HBO används flitigt. Enligt Svenskarna och Internet 2018 uppger hälften av alla svenskar att de betalar för video på nätet. I åldersgrupperna 12–15 år är det nära tre fjärdedelar som betalar för abonnemang. Det framgår inte av undersökningen om det är barnen själva som betalar eller inte. Vi kan dock se att betalningsviljan ökar i alla inkomstgrupper. Ett Netflix-abonnemang kostar i skrivande stund från 89 svenska kronor per månad. Om vi räknar lågt, med att minst 100 000 svenskar betalar för Netflix, landar vi på en intäkt på 8,9 miljoner kronor per månad eller nästan 107 miljoner kronor per år. Bara i Sverige, bara för Netflix. I åldersgruppen 12–15 år lyssnar även nästintill alla på musik på internet via till exempel Spotify eller Apple Music, som båda förvisso erbjuder kostnadsfria alternativ men som även har betalabonnemang. 

Den sociala generationen börjar tidigt.

‍Ett av fyra spädbarn under tolv månader använder internet, antingen själva via interaktiva spel eller via YouTube-klipp. Dagens tvååringar använder internet i samma utsträckning som fyraåringarna gjorde för fyra år sedan. Vartannat internetanvändande barn mellan två och tio år skapar dessutom eget innehåll. Att påstå att den sociala generationen är tidigt ute är en underdrift. Om vi går lite högre upp i åldrarna ser vi att egen mobiltelefon blir mer vanligt från sjuårsåldern. Innan dess är det surfplattan som är vanligast. Det är också först vid sju års ålder vi ser att nära fyra av tio internetanvändande barn börjar skicka bilder och textmeddelanden. När barnen är tio år gamla besöker hälften av dem sociala medier trots att de flesta plattformarna har 13-årsgräns.

Relationer i en digital värld

Det är inte alltid lätt att förstå varför barn och ungdomar hellre umgås via mobilen än i verkligheten. Ibland verkar det nästan som att de tycker att det är roligare att träffas digitalt än i den fysiska världen. Känner du igen dig i de tankegångarna? 

Nanna Gillberg är forskare på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Hon har tidigare skrivit boken Uppmärksamhetssamhället (2014) och är nu aktuell med nya boken Påsatt och avskärmad – I en uppkopplad värld (2019) som bland annat handlar om hur digitaliseringen har påverkat våra sätt att bygga relationer till varandra.

– Personer som har vuxit upp i ett analogt samhälle gör skillnad mellan relationer i den fysiska och den digitala verkligheten. Det gör inte unga. Unga ser istället allt som en sammanhängande helhet.

Unga lever bokstavligt talat sina liv på nätet. Det är deras verklighet. Det kan vara svårt att förstå varför, men det kanske inte är särskilt komplicerat egentligen. Nanna Gillberg menar att det handlar om ett typiskt fall av att dikten ofta överträffar verkligheten.

– I den fysiska världen måste du vara på topp i alla avseenden. Du ska vara rolig, fysiskt iordninggjord och kunna improvisera i stunden utifrån det som händer i umgänget. Det som lockar med den digitala interaktionen är kravlösheten. Det är mycket lättare att framställa sig själv och sitt liv som perfekt i den digitala miljön, jämfört med när man befinner sig med andra i den fysiska.

Idag är det inte konstigt att videosamtala med kompisar i timmar, publicera bilder på sig själv på Instagram eller att berätta öppet om sina känslor på Snapchat. 

– Kommunikationen i digitala miljöer består ofta av stora ord och människor brer på med hur fantastiska alla är, även när kommunikationen i den fysiska verkligheten är avslagen och närmast verkar uttråkad. Unga tenderar att förhålla sig annorlunda till vad som är privat och inte. De publicerar och delar ofta sådant som äldre inte uppfattar som offentligt.

Det här är den nya verkligheten. Nanna ser vissa risker med ungas sätt att bygga relationer till varandra.

– En risk är att vi blir sämre på att läsa av varandra. Vi kan bli sämre på att tolka andras beteenden, sinnesstämningar och känslolägen. Om vi blir sämre på detta, till följd av att vi inte tränar på direktinteraktion särskilt mycket, riskerar vi också att bli mindre empatiska.

Ju mindre tid vi tillbringar i den fysiska verkligheten desto mindre motiverade blir vi att tillbringa vår tid där. 

– Det vi kan göra är att se till att inte tappa kontakten med livet i den fysiska verkligheten, för det är som med vilken kompis som helst som man tappat kontakten med och inte umgåtts med på evigheter. Till slut delar man få meningsfulla upplevelser och då ter det sig inte lika lockande att umgås. 

Att med jämna mellanrum vistas och vara närvarande med andra i den fysiska verkligheten utan digitala störningsmoment är alltså en bra idé.

En chatt med den sociala generationen‍

Experterna har talat, men vad säger egentligen bokens huvudpersoner? Läs en chatt med Nick (född 2000), Cassandra (född 2004) och Bastian (född 2010).

‍Hur skulle ni beskriva sociala medier för någon som inte förstår?

Cassandra: Jag skulle beskriva det som internet i appformat. Du kan chatta med kompisar och på de flesta kan du posta olika bilder eller videos. Du kan gilla och kommentera saker som dina vänner lägger upp.

Bastian: Man ska göra det lagom mycket. Det är ett sätt att kunna prata och ha tid med varandra på långt eller kort håll.

Nick: Sociala medier är ett sätt att kommunicera, underhålla och sprida information till andra människor på många olika sätt. Sociala medier finns i många olika former och de flesta finns att ladda ner som en app direkt i telefonen. Det är ett enkelt och snabbt sätt att hålla sig uppdaterad om omvärlden och sina nära och kära. Du kan genom olika appar följa andra människors liv eller hitta människor med liknande intressen som du själv. 

‍Vad betyder sociala medier för er?

Cassandra: Det betyder väldigt mycket. Jag spenderar nästan fyra timmar på internet och olika sociala medier varje dag. Snapchat, Instagram och YouTube är dem som jag använder mest dagligen. 

Bastian: Skratt. Underhållning. Upptäckande. Glada miner.

Nick: Det är något som alltid varit väldigt viktigt för mig. Jag hittar nya människor hela tiden att prata med om nya intressen, har flertalet vänner från överallt i världen som jag aldrig skulle haft nöjet att lära känna om det inte vore för sociala medier.

När började ni använda sociala medier?

Cassandra: Jag var runt åtta år när jag skapade mitt första Instagramkonto. Så har haft lite olika sociala medier sedan jag var åtta men börja använda de flesta i tioårsåldern.

Bastian: När jag var sex-sju.

Nick: Jag började ganska tidigt, redan i tio-årsåldern tror jag. 

‍Vilket är ert bästa minne från sociala medier?

Cassandra: Jag har väldigt många bra minnen från sociala medier. Men det jag minns mest är när jag blev inbjuden i en grupp på Snapchat och fick en vänförfrågan av en kille som också blivit inbjuden i gruppen. Tre dagar senare fick jag en ny bästa vän. Vi har varit vänner i några år och idag är vi så nära att jag nästan kan kalla honom för min bror. 

Bastian: När jag upptäckte Matinbum på YouTube. På Snapchat var det när jag blev kompis med min kusin Daisy i Långviksmon (100 mil bort).

Nick: Jag har många underbara minnen men det bästa var nog när jag och några kompisar från USA, England och Peru hade gruppsamtal för första gången. Även om min engelska inte var på topp så var det ändå riktigt kul.

Någon mindre bra händelse då?

Cassandra: Det är nog alla olika negativa kommentarer som jag fått. Man försöker ju såklart alltid att inte ta åt sig av allt negativt folk skriver till eller om en, men det är enklare sagt än gjort. Det är klart att man blir ledsen och tar åt sig även fast man försöker att inte göra det. 

Bastian: När jag blev internetmobbad i ett ritspel. Jag blev ledsen. Kände mig utanför. Också när jag råkade kalla min kompis Petros för idiot när vi spelade Fortnite. (Med headset.)

Nick: När jag gick i åttan så hade jag en väldigt jobbig period på grund av att folk skrev kränkande saker och hängde ut mig på flera olika sociala medier. Det var riktigt jobbigt faktiskt.

Vad är det bästa med sociala medier?

Cassandra: Du kan ta kontakt med dina vänner på ett enkelt och roligt sätt. Det gör de enklare att få tag på folk som du till exempel inte har telefonnummer till. Du kan dela med dig av vad du gör på fritiden med hjälp av till exempel Insta story eller Snap story.

Bastian: Att vi kan ha konversationer på långt håll.

Nick: Enligt mig så finns det extremt många fördelar. Det är ett lätt sätt att hålla koll på vad som händer runt om i världen, du kan hitta nya intressen och ny musik. Du kan även lära känna helt underbara människor, även om du kanske aldrig kommer träffa dem.

Finns det ens något som är dåligt med sociala medier?

Cassandra: Det mest negativa är att du kan skriva hat och olika kommentarer anonymt. 

Bastian: Att man lätt blir beroende.

Nick: Det finns många bedragare som utger sig för att vara någon annan eller lurar folk på pengar, men det är inte så jättevanligt som man tror. Mycket är även anonymt, vilket leder till att det är lättare att kritisera folk eller skriva kränkande kommentarer till människor man inte tycker om. Det gör ju att det blir en hel del mobbning.

Hur skulle ni förklara vad en influencer är för någon som inte inte känner till uttrycket sedan tidigare?

Cassandra: Jag skulle vilja beskriva en influencer som en person som är mycket aktiv på / jobbar med olika sociala medier som till exempel Instagram eller YouTube.

Bastian: En person som man vill se på plattformen och man ser upp till den personen. Till exempel Matinbum, Stamsite och Ufosxm.

Nick: En influencer är någon med mycket följare, de postar oftast om sina liv och samarbeten med olika företag. Folk följer dem oftast för att deras liv är intressanta eller för att få tips om olika saker, såsom smink, kläder, mat och så vidare.

Hur påverkas ni av influencers?

Cassandra: Jag personligen påverkas inte så jättemycket av olika influencers, men man kan såklart jämföra sig med de flesta ibland.

Bastian: De får mig att säga till mig själv att aldrig ge upp, och att jag skall stötta andra. Och så får jag ett leende.

Nick: Jag påverkas nog inte så jättemycket eftersom jag inte följer så många av dom.

Tycker ni att det är samma sak att träffa vänner på nätet som i verkligheten?

Cassandra: Både ja och nej. Om du träffar en kompis i verkligheten så tror jag att man snabbare lär känna varandra och kan bli mer personliga snabbare. Om du träffar en kompis på nätet så tar det nog längre tid innan man lärt känna varandra och skapat tillit för att sedan bli mer personlig. Jag själv har träffat många kompisar på nätet och har idag lika nära relation till dem som de kompisar jag träffat i verkligheten.

Bastian: Absolut inte. Man kan ha FaceTime men det är liksom inte samma sak som att göra saker tillsammans.

Nick: Nej det tycker jag inte, för mig är det lättare att träffa vänner på nätet, då man slipper stela situationer och pinsamma tystnader. Det är lättare att kommunicera på nätet och man kan göra det lite på sina egna villkor.

Hur ofta tittar ni till exempel på vanlig tv eller läser papperstidningar?

‍Cassandra: Jag tittar bara på tv om jag vill se något speciellt program, men det är verkligen inte ofta. Jag skulle vilja säga att jag spenderar högst fyra timmar i veckan framför vanlig tv. Papperstidningar läser jag väldigt sällan, det skulle vara om jag fick veta att något speciellt ska stå med.

Bastian: Tv blir kanske två gånger per månad, tidning som Metro och GP en gång per månad. Serietidningar av papper läser jag tre gånger per dag. Och så läser jag böcker varannan dag.

Nick: Inte alls ofta, gör allt sådant på internet.

Vad händer en vanlig dag på internet och era sociala medier?

Cassandra: Jag använder Snapchat från och till under hela dagarna för att skriva med vänner. Jag brukar även kolla på YouTube när jag kommer hem från skolan för att ta det lugnt en stund. Skrollar även igenom Instagram på väg hem från skolan. De är oftast de sociala medier jag använder från och till under dagarna. 

Bastian: Tittar på YouTube-videos och spelar Fortnite.

Nick: Jag lyssnar på musik, kollar videos och snackar med vänner.

Vilka sociala medier använder ni mest, och vilka använder ni minst?

Cassandra: Det jag använder mest är Snapchat. För att jag tycker den är roligast att använda. Snapchat har många olika funktioner som gör det roligare att chatta med sina vänner. Den jag använder minst är Twitter. För att jag aldrig riktigt förstått innebörden. Jag ser ingen mening med att skriva vad jag till exempel tycker och tänker om allt. Enligt min uppfattning så är Twitter till för att man ska kunna skriva av sig, vilket jag tycker är onödigt. Varför jag tycker det är onödigt är för att olika personer har lagt ner tid på att skapa en app där folk mest ska dela med sig av sina åsikter, som de egentligen skulle kunnat dela med sig av på till exempel Instagram. 

Bastian: Mest YouTube för att det är så sällan som det är vänner inne på Snapchat. Och jag har ingen egen telefon för att mina föräldrar tycker att det är idiotiskt. Jag tror de är rädda att jag ska bli internetmobbad.

Nick: Använder mest Twitter, det är där jag hittar mest vänner och nya intressen. Med ”trendar just nu”-funktionen kan man också se vad som händer runt om i världen, allt från musik till politik. Det jag använder minst är nog Snapchat och Instagram. Där händer det inte så mycket, man postar något och sedan stänger ner appen. Det är ganska tråkigt och ointressant.

Vad vill ni säga till den som läser den här boken?

Cassandra: Du ska vara försiktig med vad du lägger ut eller vem du lägger till. Den personen du tror du känner bäst kan vara någon helt annan än den du tror. Du ska alltid vara uppmärksam och vara rädd om dig själv.

Bastian: Jag tycker man ska få en telefon när man är 11 år. Då skulle jag ha Snapchat, Instagram och YouTube. (Och Netflix.)

‍

Mänskliga beteenden i en digital värld

Vilka grundläggande mänskliga beteenden återfinns i den digitala världen och hur tar de sig uttryck? Annakarin Nyberg är internetforskare och universitetslektor i informatik vid Umeå universitet. Hon har bland annat skrivit böckerna Sociala medier och härskartekniker (2014), Digitalt entreprenörskap (2012) och Näthat – strategier och förhållningssätt (2018).

– Internet och samtida teknik skapar nya förutsättningar för oss att kommunicera, interagera och hantera våra relationer. Vi kan till exempel relativt enkelt bygga stora nätverk av människor som skär tvärs igenom hierarkier. På så sätt uppstår möten mellan en brokig blandning av erfarenheter, kunskaper, intressen och värdegrunder. Vi kan också nå ut snabbt och brett till egna och andras nätverk och därigenom blir spridningseffekten potentiellt oändlig. Allt detta sammantaget ställer nya krav på oss användare. 

Näthat har blivit ett allt större problem i takt med den digitala utvecklingen. Men hat är inte något nytt. Det handlar i grund och botten om ett uttryck för misstro mot andra människor som tar sig obehagliga uttryck och som ibland slår över till hat. 

Annakarin påpekar att en skillnad när hatet flyttar från skolgården till nätet är att det kan spridas mycket snabbare. Det kan eskalera, ibland bortom all kontroll, och få oanade konsekvenser som fortsätter att påverka den drabbade långt efter det att hatet uttalats.

– I förlängningen betyder det att vi kan få svårt att göra upp med svåra händelser och lägga dem bakom oss, eftersom det svåra kan återkomma i våra flöden när vi minst anar det. 

Annakarin har sett alla olika nyanser av härskartekniker. I vissa fall är de här teknikerna högst medvetna och genomtänkta. I andra fall används teknikerna omedvetet, man funderar helt enkelt inte så mycket över vad man gör och vad det kan tänkas få för konsekvenser. 

– Idag byggs teknik med så lite friktion som möjligt och med en ambition om att allting ska gå snabbt och smidigt. Det här innebär i praktiken att tillfällena då vi stannar upp och reflekterar över vad vi gör minskar. Det går snabbt att formulera sin åsikt, ännu snabbare att genom ett klick publicera och sprida den. Friktionen, fördröjningen, är alltså låg eller näst intill obefintlig. Den här aspekten av samtida teknik i kombination med vår önskan om att bli sedda, hörda och bidra med värde för andra, gör att vi ibland lockas att snabbt och oreflekterat sprida sådant som har potential att skada andra. Det här är en av vår tids utmaningar, att ta sig tid, stanna upp och tänka efter innan man väljer att agera. Det handlar om ett slags eftertänksamhet – och om att ta ett nätansvar. Det kan vi bli bättre på. Inte minst vi vuxna, som många gånger inte är särskilt goda förebilder.

Hon poängterar att det är viktigt att vi minns att mänskliga beteenden inte bara leder till negativa saker. Samma mekanismer ger oss lyckligtvis även fantastiska möjligheter att stötta den som utsätts. Det gör att vi kan gå samman och kraftfullt agera för andra människor, visa omtanke och nätkurage.

– I de nätverk jag följer möts jag av människor som visar mod. Jag kallar det för nätkurage. Nätkurage visar den som kliver in i en situation och har mod att stå för sin mening även när det innebär en personlig risk, som har förmågan att stå för sina värderingar, trots att man vet att det finns öppet eller latent motstånd från omgivningen. Det kan till exempel handla om att backa upp en annan person trots att man riskerar att själv råka illa ut.

– Bland de digitala entreprenörer som jag har följt under årens lopp ser jag också mycket generositet, man stöttar varandra och visar kärlek. Det är nätkärlek. Det kan handla om att ge en tumme upp, en gilla-markering eller att hjärta någon på Instagram. En förhållandevis enkel gest men som bidrar till att skapa en viktig snällhetskultur där människor växer, vågar och mår bra.