”Personligen är jag något mer skeptisk mot datorer. Det talas om att vi alla kommer sitta hemma och beställa biobiljetter och sådana saker. Jag tvivlar på det. Själv har jag haft dator hemma i snart fyra år och jag hittar ingen som helst privat användning av det. Det är faktiskt så att telefonnummer hittar man enklast i telefonkataloger, kakrecept hittar man enklast i bakböcker och matrecept lämpligen i kokböcker. Boken är ett sällsynt bra sätt att förvara stora mängder information i.” – Herbert Söderström, journalist
Året är 1984. Herbert Söderström sitter framför kamerorna i tv-huset vid Gärdet i Stockholm. Han bär en ljusblå kavaj, vit skjorta och svart slips, och hans ansikte pryds av en förtroendeingivande mustasch och glasögon med kraftiga bågar.
Han är programledare för dokumentärserien Dokument Utifrån på SVT, och bara ett år tidigare har han tagit emot Stora Journalistpriset. Hemdatorerna har just kommit till Sverige, men skjutjärnsjournalisten Söderström är inte imponerad.
Söderström konstaterar krasst att han, som vid tidpunkten för sändningen hade relativt stor erfarenhet av datorer, inte har någon som helst användning av sin hemdator. Idag, mer än ett decennium efter programledarens död, har klippet nått en närmast legendarisk status i internetkulturen. Det är lätt att roas av hans avfärdande, men en hemdator år 1984 var antagligen trots allt ganska värdelös med dagens mått mätt. Det skulle nämligen dröja ytterligare dryga tio år innan internet gjorde intåg i de svenska hemmen.
Från början var internet mest en dataförbindelse som användes mellan vissa högskolor och universitet i USA, långt från privata användare. Men 1990 skapar den brittiska teknikern Tim Berners-Lee ett system med adresser och länkar som sitter ihop som ett nät. Han kallar det fria och kostnadsfria systemet för World Wide Web. Det här är början på en ny epok.
1994 blir den riktiga startpunkten för internet i Sverige. Regeringen startar IT-kommissionen som ska ”analysera informationsteknikens påverkan på samhällsutvecklingen”. Staten lägger en miljard kronor på tekniksatsningar i bland annat skolan. 1994 skrivs också historia när Sveriges dåvarande statsminister Carl Bildt och amerikanska president Bill Clinton blir de två första regeringscheferna i världen som mejlar med varandra. Enligt uppgift skickade Clinton själv endast två mejl under sina åtta år som president, men det är en helt annan historia...
Vid riksdagsvalet det året skickas valresultatet för första gången ut via e-post till medierna. Till följd av detta börjar allt fler tidningar få upp ögonen för internet. Aftonbladet är först ut med sina kultursidor i digitalt format. Snart startar även de klassiska portalerna Passagen och Torget och sökmotorn Altavista dominerar marknaden.
1995 har två procent av den svenska befolkningen över 12 år tillgång till internet, medan 25 procent av svenskarna har tillgång till dator i hemmet. Därefter går det snabbt.
Hemsidan Blocket startas med idén om att kunna sälja begagnade prylar på nätet. Samtidigt läggs grunden till det som blir 80- och 90-talisternas virtuella fritidsgård, forumet StajlPlejs, som senare döps om till det mer välkända namnet Lunarstorm. I detta webbcommunity hänger som mest 1,2 miljoner svenska ungdomar för att snacka om tonårsproblem, lägga upp bilder och skriva i varandras gästböcker.
Internet är på uppgång. 1996 utses det, eller närmare bestämt internetabonnemanget, till årets julklapp. Mellan Robinson-kvällar och caesarsallader blir internet så småningom ett närmast folkligt fenomen i de svenska hemmen. Så tidigt som 1997 tävlar artisten Nick Borgen i Melodifestivalen med bidraget ”World Wide Web” som öppnar med raderna ”Här lever jag lycklig, här finns ingen stress, här är min nya hemadress”. Jag undrar om låttextens budskap skulle vara densamma om den skrevs idag.
Och så hamnade vi här. Idag har 98 procent av svenskarna och 55 procent av världsbefolkningen tillgång till internet.
Det finns de som fortfarande lever i tron att begrepp som ”internet”, ”nätet” och ”webben” avser fenomenet att surfa runt på nätet: Att starta webbläsaren, skriva www-adressen i sökfältet och klicka på pilen som skickar en vidare till nyhetssidan, myndighetssidan, forumet eller bloggen som man vill besöka. Det handlar förstås om mycket mer än så, men med tanke på att dagens digitala lösningar är så pass sömlösa kan det vara lätt att glömma att internet finns överallt omkring oss.
Jag brukar tänka på internet som den tekniska lösning som är grunden för allt vi gör på nätet idag.
Vi delar våra tankar och upplevelser med andra i sociala medier. Vi bygger broar mellan olika kulturer och lär känna nya människor. Vi håller nära kontakt med vänner, familj och släkt – oavsett var i världen de semestrar eller bor – med meddelandetjänster som Facebook Messenger, Whatsapp och Kik. Vi har antagligen bättre koll på omvärlden än någonsin. Nyheter sprider sig snabbt och vi kan följa utvecklingen i realtid. Det dröjer inte många minuter efter att något hänt, till och med om det skett på någon avsides ö i Indonesien, innan vi får en notis i mobilen. Vi har tillgång till kultur och underhållning i form av miljoner och åter miljoner filmer, videos, tv-serier, bilder, datorspel och låtar. Vi har sökmotorer och encyklopedier för att leta upp och ta del av all den information och kunskap som mänskligheten skaffat om allt från släktforskning till hur man på bästa sätt grillar sin entrecôte. Vi använder appar för att låna elsparkcyklar, skänka begagnade prylar och rädda mat från att slängas.
Vi lever i en mobil värld där många kan jobba hemifrån och ändå samarbeta med kollegor, oavsett om kontoret ligger en kort bilfärd från hemmet eller i en annan tidszon. Vi handlar mat eller shoppar kläder och julklappar med e-handel, vår tids postorder. Vi beställer biljetter till allt från tåg och bussar till konserter och charterresor. Vi minskar butikernas rånrisk när vi använder kontokort för att betala. Vi använder internetbanken för att betala räkningar och Swish för att skicka veckopeng till ungarna. Vi bokar läkarbesök och läser journaler på nätet, beställer hem medicin direkt från receptlistan till brevlådan och använder elektroniska legitimationer för att skriva under myndighetshandlingar.
Vi slipper oorganiserade, ständigt växande, pappershögar med fakturor och kvitton på vardagsrumsbordet och i köksskåpet. Vi styr smarta hem, med allt från belysning och tvättmaskiner, direkt från en app på mobilen. Vi kollar tidtabeller till kollektivtrafiken på väg till skolan eller arbetet. Vi kommer i tid till jobbet eller lektionen tack vare GPS:er som varnar för vägarbeten. Vi köper parkeringsbiljetter i en app innan vi ens parkerat. Vi mår bättre med teknik som följer vår hälsa, som smarta klockor som håller koll på både plats och puls under löprundan.
Internet finns överallt och vi stöter på det, eller åtminstone effekterna av det, varje dag.
Fördelarna är många. Vi är fortfarande människor, men med hjälp av teknologin kan vi i många fall bli mer medvetna och effektiva. Kanske rentav smartare. Tänk bara hur mycket vi skulle spara på miljön om alla valde att ta emot post i sina digitala brevlådor – ja, vi har alla tillgång till en gratis sådan!
Internet är lättillgängligt. Idag är tekniken som krävs för att nyttja det dessutom så pass billig att de allra flesta har råd med den. Inte minst finns det gott om platser att snylta internet på; bibliotek, shoppinggallerior och McDonalds-restauranger för att nämna några.
Från i princip överallt har vi nästintill obegränsad tillgång till information, kommunikation och underhållning.
På vissa håll har tillgången till internet gett upphov till en fördjupad demokratisering av samhället, eftersom alla kan göra sin röst hörd och med enkla medel ta del av mänsklighetens samlade kunskap. Vi kan diskutera i kommentarsfält, skriva debattartiklar eller engagera oss i politiska grupperingar. Vi kan enkelt ta reda på när Hitler dog i bunkern, hur många ljusår det är från Jupiter till Mars eller varför Marie Antoinette avrättades. Kunskap har aldrig varit mer lättillgängligt. Det är – i mina ögon – helt fantastiskt.
Kommuniké är ett nyhetsbrev om kommunikation, sociala medier och pr av Johannes Gustavsson. Prenumerera kostnadsfritt för att ta del av kommentarer vid aktuella händelser och en lite längre text i slutet av varje månad!
På andra håll har det blivit precis tvärtom.
Nätmobbningen har blivit ett reellt problem. Möjligheten att gömma sig bakom en skärm har gjort att folk plötsligt vågar säga saker som de aldrig skulle säga öga mot öga.
Vi tänker inte alltid på riskerna. Vår personliga säkerhet är i fara när vi delar med oss av personuppgifter, bankinformation och lösenord som riskerar att läcka. Vår privata sfär hotas när vi laddar upp bilder, videos, e-post och sms-konversationer i molnet. Vår integritet hotas när plattformar säljer vidare till exempel köp- och beteendemönster till tredjepartsaktörer. Vårt land är överlag mer sårbart när samhällsviktiga funktioner – såsom kraftstationer, banksystem och annan infrastruktur – är uppkopplade. Det är svårt att leva ett normalt liv och inte nyttja någon av dessa tjänster på något sätt. Du är inte ensam om att göra det. Alla gör det, och i de allra flesta fall är det tryggt. Men det är värt att tänka på att alltsammans ligger öppet för den som har illasinnade intentioner och är skicklig nog att ta sig förbi säkerhetsspärrarna.
Fejknyheter sprids i en hisnande fart. Avsikten är oftast att vilseleda läsaren i politiskt eller ekonomiskt syfte. Ibland är det ren och skär propaganda. Desinformationen kommer till oss via såväl traditionella medier som sociala medier, och inte allt för sällan via anonyma hemsidor utan ansvarig utgivare. I samband med presidentvalskampanjen i USA 2016 blev fejknyheter allt mer vanligt förekommande. Fake news fick ett uppsving, inte minst sedan Donald Trump själv frekvent använt uttrycket efter att han fått ta emot kritik för sin politik från bland annat The New York Times, CNN och ABC News.
Sociala medier, som Facebook och YouTube, använder algoritmer för att ge sina användare relevant innehåll. Det innebär att det du ser när du skrollar igenom ditt sociala flöde baseras på innehåll som du tidigare har interagerat med; saker du har sökt på, artiklar du har läst och så vidare.
Algoritmerna är i grunden en smart idé. Vem vill inte ha ett innehåll som är relevant och som man faktiskt bryr sig om? Men i de här sammanhangen pratar man ofta om så kallade filterbubblor, och här finns det två läger. På ena sidan står de som är övertygade om att filterbubblor styr opinionen och varnar för att de är ett potentiellt hot mot demokratin. När det inte bara är harmlösa inlägg från vänner och familj som påverkas, utan även opinionsdrivande texter – eller för den delen fejkade nyheter – riskerar vi en ökad polarisering av samhället eftersom man på ett sätt väljer de sanningar man vill ta del av. Du får inte hela bilden.
På den andra sidan står bland annat flera svenska medieforskare som avvisar teorin helt. De tror helt enkelt att filterbubblor inte alls finns.
Terrororganisationer som al-Qaida och IS har fått en plattform för att sätta skräck i världen med sina bisarrt välproducerade avrättningsfilmer. Ungdomar radikaliseras via meddelande-appar och extremister värvas via Twitter. Konton som bryter mot plattformarnas regler stängs ned, men det dröjer inte länge förrän nya poppar upp.
Vapenhandeln och drogförsäljningen på nätet blomstrar. På det mytomspunna Darknet kan vem som helst hyra en lönnmördare eller köpa barnporrfilmer. Om man är tillräckligt skicklig kan man göra det helt anonymt. Allt som krävs för att nå det dolda internet är programvaran Tor – som från första början utvecklades av den amerikanska flottan för att de skulle kunna arbeta under radarn. Darknet är lika skrämmande som fascinerande.
Innebär det här att vi borde göra uppror mot tekniken – eller rentav förbjuda internet? ”Vi kan inte skylla på teknologin när vi gör misstag”, sa tidigare nämnda Tim Berners-Lee. Jag håller med. Det enda som egentligen har hänt är att mobbningen har flyttat från skolgården, propagandan har flyttat från slagfältet och illegala affärer med vapen och droger har flyttat från gatan ut till internet. En naturlig utveckling av samhället.
Problemen har alltid funnits där, men framträder nu i en ny skepnad. Jag vill tro att internet och sociala medier på många sätt är en spegling av samhället. Det här är den nya tuffa verkligheten. Den nya tekniken till trots, våra grundläggande mänskliga beteenden är fortfarande desamma. Men allt är inte svart.
Som sagt, det vore naivt att påstå att internet är problemfritt. När samhället digitaliseras så blir kunskapsbristen i vissa grupper ett allvarligt problem.
Det kommer snart bli riktigt krångligt för de som inte hänger med i utvecklingen. Myndigheter och storbanker har redan börjat plocka bort snigelpost och bankkontor, trots att 1,5 miljoner svenskar saknar BankID – och 1,1 miljoner upplever ett digitalt utanförskap. Många äldre är frustrerade över att utvecklingen går så snabbt, men känner samtidigt att de inte vill störa med sina frågor.
Det betyder att vi i de yngre generationerna inte bara borde utan måste hjälpas åt att sprida vår tekniska kunskap vidare till våra medmänniskor. Det kan vara så enkelt som att försäkra äldre släktingar om att de gärna får ställa frågor om mobiltelefoner, internetuppkopplingar, sociala medier – eller vad det än må vara. Med små medel kommer vi framåt och bidrar till ett mindre digitalt segregerat samhälle.
Är du på jakt efter en expert på nya sociala medier, influencer marketing eller ungdomskommunikation? Johannes Gustavsson är kommunikationskonsult som vänder sig till dig som bättre vill förstå det ständigt föränderliga digitala medielandskapet.
hej@johannesgustavsson.se
